Foster fängslar vår fantasi, särskilt föräldralösa foster. När allt kommer omkring var jag själv nästan ett föräldralöst foster. Som tur är överlevde jag lyckligtvis. Jag, i lik-giltig blom, tackar föräldralösa minnen. Jag är blodigt fostrad. Jag är blommigt blottad. Jag är knappt krig.
I Knappt krig utövar Don Mee Choi en olydnadspoetik som öppnar upp snitt ur det förflutna med hjälp av språk och fotografi. Det är ett experimentellt och bångstyrigt översättningsarbete med utgångspunkt i det egna minnet, präglat av faderns bilder och berättelser från Vietnam- och Koreakrigen, liksom av film- och nyhetsmaterial.
Don Mee Choi har under de senaste decennierna varit verksam som poet och översättare i skärningspunkten mellan ett koreanskt och ett amerikanskt sammanhang. Knappt krig är hennes andra diktsamling och utgör den första delen i en trilogi som kretsar kring Koreahalvöns samtidshistoria och den nykoloniala ordning som USA utövar i området.
Knappt krig har översatts till svenska av Andjeas Ejiksson och Jennifer Hayashida.