i kudde lila som lupin
i kudde med fem tusen trådar
i kudde som ett stycke utskuret i ett
han gnuggar mig med småblad och ros
smärtan blir spridd och såklart röd
leder mig med hand av ljus och ord
Diktboken och vardagen då när vi stryker och kardar seriöst är ett rike av glas där allt kan gå sönder. Den är en bön och ett trådverk, tvinnat av språk och känsla.